erikalamami

Jag öppnade upp denna bloggen för att skriva av mig då jag vet att det hjälper min ångest och Min sorgeprocess. 

Vi förlorade våran älskade dotter den 26 November 2018 hon föddes den 22 November 2018, det är även min födelsedag. 

 

Men allt började den 21 November jag minns den eftermiddagen, jag hämtade barnen på förskolan och kände lite värkar men tänkte inte mer på de. Vi kom hem och åt middag och sen duscha jag barnen som blev smutsiga jag kände att jag hade ont men det hade jag haft förut. Nattade barnen och satte mig i soffan för att ringa Chiro då han slutade vid 9 på kvällen, han var påväg hem och jag kände att det gjorde ont så gick på toa men det blev bara värre så kom han hem och jag fick extremt ont så han hämtade värmekudden och frågade om vi måste åka in, men jag sa jag ska vila lite så ser vi mitt i allt vaknar Dawel så Chiro lägger honom i våran säng och han somnar med honom. Jag ligger i soffan och känner smärtan lugna sig lite så jag går in till sängen och lägger mig, där känner jag hur jag blir blöt och tänker nu har mitt vatten gått så jag ställer mig i panik och försöker vara tyst och väcker Chiro, när vi tittar ser vi att det är blod och vatten.. 

 

ja historien är lång men den korta är mitt vatten gick och min moderkaka lossnade jag fick värkar. Hon snittade mig den 22 för att hade hon varit kvar i magen hade vi båda dött. Hon kämpade för livet till den 26 då respiratorn drogs för att hon blev bara sämre och sämre. Hon somnade in i min famn och det var så fint men samtidigt känner jag att hon borde få leva och livet känns så orättvist!