Andas!
Sitter just nu hos Aylin och tar det lugnt, jag har dom senaste dagarna fått panikångest och det kommer helt oförberett. Jag kämpar varje dag med ångesten och frågorna varför det just hände oss, varför fick inte våran lilla flicka stanna med oss? Hur kunde Min kropp svika mig så, hon var inte sjuk hon var fullt frisk. Det är frågor jag aldrig kommer kunna släppa..
många tycker jag är stark som skriver och helt ärligt så hjälper det mig att vara helt öppen med allt som hände och hur jag mår.
Kan även säga att jag
är sjuk besviken på väldigt många som brydde sig första veckan men nu inte hör av sig eller hälsar på oss eller Aylin.
jag vet att jag inte ska tänka på dom men inte lätt att släppa allt..